Det är märkligt hur mycket som står oemotsagt här i världen. Med världen menar jag här den bransch där jag lägger mina arbetstimmar - mäklarbranschen. Smaka på ordet... mäklarbranschen. För det inte tankarna till sällsynt hederligt folk, opartiska enligt lag och med noll slarvmarginal från att bli satta på bar backe utan jobb och utan praktisk möjlighet att återvända till yrket?
Inte? Då är jag rädd att media och människans förmåga att distansera sig från det hon inte känner kan ha färgat dig. På den här bloggen ska jag ge dig som inte är i mäklarbranschen ett fönster in i den. Det är en liten värld, vi är knappt 5500 mäklare i Sverige och kanske är det därför vi inte hörs så mycket. Men det hörs mycket OM oss. Vi har två branschförbund men det är sällan de ges tillfälle att bidra till en mer nyanserad bild. Jag är medveten om att en blogg som denna kanske framför allt får läsare från skrået (jfr TV-serien "Mäklarna") och det är väl gott det. Kanske kan något irritera, uppröra eller uppmuntra till diskussion kring fikabordet?
Jag kommer definitivt inte att okritiskt sjunga mäklarkårens lov, tvärtom har jag många åsikter om hur branschen arbetar och hur den borde arbeta. Det finns naturligtvis skurkar inom alla yrken: lärare, forskare, poliser, affärsbiträden, astronauter, advokater, lantbrukare, tandhygienister... och mäklarna är förstås inget undantag, även om jag tror att skurkarna här är ovanligt lätträknade. Med tanke på hur påpassade mäklarna är så borde väl annars fler ha avslöjats, då branschen förmedlar ca 150 000 bostäder per år? Endast ca 40 mäklare varnas per år och en varning är lätt att skaffa sig - ett oavsiktligt feltryck på en knapp räcker. Mäklarna har krav på sig som ingen annan yrkesgrupp har - och ovanligt lite att vinna på att frångå dem. I princip kan du bli av med ditt jobb om du får för många parkeringsböter eller inte lyckas övertyga tillräckligt många bostadsköpare om att du ska få göra en boendekostnadskalkyl åt dem. Jag säger absolut inte att reglerna är FÖR hårda, jag vill bara betona att de finns.
I media läser man ofta om "mäklarskandaler". I de flesta fall ser man direkt att mäklaren har handlat helt korrekt och att skribenten har fallit offer för populistiska fördomar. Särskilt lustigt (eller olustigt) är det att läsa artiklar som framhåller att det är skandal att så få mäklaranmälningar leder till varning från Fastighetsmäklarnämnden.
Fråga: Det har aldrig slagit dylika skribenter att det kanske finns en anledning till att inte alla anklagade fälls för brott? Jag tror inte att det är att ta i om vi antar att 95 % av anmälningarna beror på okunnighet hos anmälaren. Då borde väl i rimlighetens namn åtminstone inte just dessa anmälningar riskera en hårt arbetande, underbetald (jag återkommer till detta tydligen okända faktum), mäklares levebröd?
I skydd av min anonymitet :-) kan jag även, så här inledningsvis, klargöra att jag och mina närmaste kolleger ägnar moral och etik mycket stor omsorg. Så fort något väcker minsta undran om det är moraliskt försvarligt vänder vi tillsammans ut och in på frågan och tar till hjälp all expertis vi har att tillgå. Detta är ett ansvar, ett uppdrag, ett intresse och en livsstil.
Jag återkommer.
Eder Fastighetsmäklare
