I mäklarbranschen talar man, eller borde man åtminstone tala om, före och efter Insider. Den 23 mars 2006 sändes programmet där 22 Stockholmsmäklare hade filmats med dold kamera. Det som nog få trodde faktiskt förekom, bl a påhittade budgivningar, visade sig vara mer än elakt förtal. Av de 22 slumpvis utvalda mäklarna så visade nio upp högst klandervärt, för att inte säga kriminellt beteende. För en redan hårt ansatt bransch blev detta ett dråpslag som vi fortfarande inte har repat oss ifrån. Andelen av oss som stolt besvarar frågan om vad vi jobbar med har knappast ökat efter programmet.
Vi var väl blåögda, vi som trodde att något sådant inte existerade. Vi som resonerade att även om det finns skurkar också bland mäklare så skulle ingen för så lite riskera att aldrig mer få utöva sitt yrke. Nu vet vi för all del inte om de aktuella mäklarna faktiskt skulle genomföra sina planer eller om det "bara" var oetiska tillvägagångssätt för att få det åtråvärda uppdraget. Man vill så ogärna tro att sånt här förekommer så man vill försöka mildra det på något sätt, men det låter sig inte göras.
Nio av 22 mäklare. Det är nästan 41 %. Skulle det innebära att ca 2 249 av de ca 5 500 registrerade mäklarna skulle handla så här och därmed vara olämpliga som mäklare? Många menar att detta är ett storstadsfenomen. Att ex Stockholm drar till sig de mäklare som främst är ute efter att tjäna pengar och att detta i kombination med den stenhårda konkurrens som råder på denna marknad driver fram sådana här avarter. Kanske är det så. Det låter troligt. Men det är sannerligen inte rimligt. Och det drabbar oförtjänt alla mäklare i och utanför Stockholm som blev chockade den 23 mars 2006.
Eder Fastighetsmäklare
